Read my careface

...bara skriva av mig.

Åh fan vilken jävla mobbare jag är.
Mobbning är mitt liv, kan inte leva utan mobbning.
Mitt liv är att mobba folk.

Precis sån är jag. Jag tvingar folk att vara mina vänner och vill dom inte vara mina vänner så mobbar jag dom. Det är därför jag är kompis med större delen av klassen. Jag hotar dom att vara vän med mig, och vill de inte så mobbar jag dom till dom slutar.

Driver människorna en blogg så skojar jag med dom och frågar hur många besökare per dag personerna har och säger att dom är skitkassa som inte har så många besökare. Och på denna bloggen så riktar jag all min vakna tid till att mobba de andra bloggarna. All skit jag skriver går ut på att mobba alla andra.

När någon av bloggerskorna har en pojkvän säger jag att denne pojkvännen är skitful och äcklig och helt enklelt disgusting och att han inte är något att ha och jag påperkar ofta hur ful han är för att såra och mobba så mycket som möjligt och när bloggerskorna skrattar så säger jag dom att hålla käften för att det blivit för mycket och shit det är ju också så himla jag.

Och tillslut har jag mobbat dessa personer så mycket att de slutar skolan och snackar så mycket skit om personerna tillsammans med våra gemensamma kompisar.

Och ni andra, ni är som änglar allihopa. Ja shit vilka änglar ni är. Ni pratar aldrig skit, ni har aldrig pratat bakom ryggen på någon. Ni är aldrig elaka och har aldrig någonsin sårat någon. Ni lägger gärna över allt på en eller två personer och får dom att se ut som världens ondaste personer. Ni vägrar att tro på sanningen och lyssna på vad vi andra har att säga.

Det är som heaven and hell. Och jag som framstår som mobbaren. Jag tillhör heaven. Och ni, ni som är för fega för att lyssna på sanningen, lyssna på vad andra har att säga, drar förhastade slutsatser. Ni tillhör hell, så jävla mycket hell.

Åh jag hatar "er".