Read my careface

SOMMAR

Denna spelningslistan älskar jag, kanske för att jag gjort den

HELLO HONEYPIE(s)

Det gör ont i mig när du är med henne

Imorgon är det skola OCH dessutom, som the top of the line eller pricket över i:et, eller varför inte, the best happening ever, så har vi prov imorgon. HISTORIAPROV till råga på allt. Tur att vi har en sån underbart bra lärare, som vet allt om att lära ut och kan allt om pedagogik............ NEJNEJNEJ det kan han inte. Han är sämst. Jag läser mina anteckningar, såhär ser de ut:

Folk som inte kan stava.
Det heter bytte och inte böt.
Det stavas förkyld och inte förskyld. Vad är man om man är förskyld? Jag vet tyvärr inte vad det betyder.
Det stavas väl och inte väll. Det heter enda och inte ÄNDA om du inte menar rumpa. Nått stavas med ett t. Jaså stavas med ett s (jag vet att man kan stava med två s men det är inte korrekt svenska).

Överfulla tåg.
Behöver jag säga något mer än pain in the ass?
I värsta värsta fall får man sitta i lekvagnen, finns det något värre än småbarn som skriker och springer omkring? Jag står hellre upp.

Storlekar.
Man hittar en tröja eller dylikt som man verkligen vill ha men man har inga pengar just då, man kommer tillbaka efter några dagar och till sin besvikelse finns bara XL eller XS kvar. 
Antingen får man äta upp sig till XL eller så får man banta ner sig till XS. Eller så får man helt enkelt stå ut med att se andra ha på sig plagget och dö av avundsjuka. 

Stammning.
När jag blir exalterad eller stressad så händer det att jag stammar. Det är både jobbigt och pinsamt. 

Gröt.
Inte gröt som i mat utan gröt som när man pratar. Jag pratar snabbt och ibland så blir allt en enda röra och det kommer ut helt fel. Istället för "Jag letar efter en jacka" så kommer det ut något i stil med "Jasg dekj efter jasckarhrj". Ursäkta vad sa du?

Va?
Jag stör mig fruktansvärt mycket på folk som säger "va?" hela tiden. Man tar tid och berättar något och när man är klar får man bara ett "va?" eller "vad sa du?" som svar. Det värsta är när någon hör vad man säger men säger så i allafall och när man är tyst så säger personen "jaha, ja, precis". Varför säger du va när du hör vad jag säger?

Folk som inte kan erkänna att de har fel.
Någon säger något, det är helt fel och man säger "nej så är det inte", personen tittar på en som om man vore dum i huvudet och säger "jo, så är det visst det". Man vill bara skrika NEJ FATTAR DU TRÖGT ELLER?! men håller sig och säger "okej" istället för man vet att personen inte kan erkänna att hon/han har fel i allafall. 


Skryt.
INGEN bryr sig om du har ett hus värt blablabla, ingen bryr sig om du har en tröja som kostade blablabla, ingen bryr sig om hur rik du är osv osv. Skryt är det värsta som finns och jag skäms verkligen när folk skryter och jag sitter i närheten. Det finns en gräns, du behöver inte berätta för hela världen hur jävla bra du är för det är antagligen bara du som tycker det i allafall. 

Folk som kritiserar andra men inte klarar av att bli kritiserade själva.
Ja, vad mer behöver jag skriva.

Hehe + :P.
Utrotas är va de borde göras. 

Folk som inte svarar på sms
och som blir arga när man själv inte svarar på deras sms. "Varför svarar du inte på mina sms för?!"
:@@@@@@@@

Folk som går/står i vägen.
Det enda man vill är att skrika och slå ner allihopa som inte fattar att man inte behöver stå mitt i vägen utan man kan gå, för det är faktiskt vad vi har ben och fötter till, eller flytta på sig när man ser att de kommer folk bakom. Flyttar dom på sig? Nej. Istället får man tränga sig förbi och stöter då i personen som står i vägen och denna blänger argt. Detta hade inte hänt om du inte vart så jävla trögfattad.

Klar!

nääe nu räcker det

glömde att visa...

Jag var på box idag med josse

godnight fellas

Topp tre favvobloggar:

GODKVÄLL

"you know who you love the most, and that person won't go anywhere"